Modeanalys

...vid fel tidpunkt!

Ett gästspel av Roberto Cavalli på H&M kunde inte vara mer rätt. Även om jag personligen inte är så förtjust i hans huvudsakliga glammiga stil med starka färger, mönster, metallic och djurprints så tror jag att det kan gå hem hos en stor del av H&M-publiken. Nu svär jag i kyrkan, men många av Cavallis plagg kan i all sin praktfulla lyx se rätt billiga ut. Precis som H&M:s kläder ibland gör. Så långt allt rätt alltså.

Den stora frågan är bara varför H&M väljer att ta in honom i november, då, när  mörkgrå moln vilar över oss som ett tjockt täcke och vi bombarderas med ilsken småspik från himlen. Vid den tiden på året brukar i alla fall inte jag vara särskilt sugen på att klä mig i guldskimrande, fladdriga kreationer med hysteriska djurmönster. Nej, varje höst de senaste tio åren har jag drömt mig bort till tweed, ylle och manchester, baskrar, koftor och rejäla kjolar, grått, svart och brunt. Inte ens för att leva ut min längtan till varmare breddgrader har jag då velat ikläda mig plagg med italienaren Cavallis intensiva uttryck.

Nej. Det funkar inte för mig.

Jag kan tänka mig att en och annan pälsimitation smyger sig in i Cavallis H&M-kollektion, och görs det på rätt sätt kan jag säkert falla för det. I övrigt är jag tveksam. Om det inte bjuds på några större överraskningar har jag helt enkelt svårt att se att H&M:s kundkrets skulle vara mogen för detta i november.


Den vänstra outfiten ser prålig och billig ut. Kanske på en skidsemester i alperna, men inte i ett Sverige i höstskrud. Den högra är betydligt mer smakfull och klassisk och kan passa en höstdeppig skandinav.

Älgen är skogens konung och Paris är modets huvudstad. Eller? En vecka i Paris kan få den mest inbitna frankofil att tveka.

Välpolerade boutiquer radar upp sig längs Champs Elysée. Stora skyltfönster avslöjar prislappar som ger kreditkortet hicka. Kläderna innanför glasrutorna är en fröjd för ögat, men hur ser det ut där utanför?

Lacroix sida vid sida med Dior och Dolce & Gabbana.

Kanske ska parisarna inte beskyllas för turisternas brist på stil, men ser man inte sällsamt många magväskor guppa fram här? Och kepsar, t-shirts med tryck, flip-flops och oformliga jeans? De oformliga jeansen gör sig även parisarna skyldiga till. Gärna i kombination med en lite för säckig stickad tröja eller en urtvättad bomullstopp. Den festklädda parisaren har fastnat någonstans på 90-talet. Plastiga sandaletter med remmar och klumpig klack är en vanlig syn, precis som noppiga, smutsiga babydoll-outfits. Den stil parisiskorna vanligen lyckas med är den välklädda business-stilen. Men även här når man bara nästan fram. Kostymen har inte riktigt rätt passform. Skorna passar inte riktigt till.  

Magväskan - praktisk men förbjuden. Åtminstone i ovanstående utförande.

I Montmartre regerar den bohemiska stilen, och den går nästan inte att ha några synpunkter på. Det ligger på något sätt i begreppet att något plagg har lite sämre passform, att färgerna inte riktigt passar ihop. Men det ska förstås göras på rätt sätt. Turbaner, tunikor och trähalsband trippar fram nedanför Sacré-Coeur. En kakofonisk färgsymfoni av orange, smutsgult, neonrosa och turkos chockar det skandinaviska ögat.

Drömmen om den parisiska stilen är vacker - men den är inte sann. Glöm baskrar chict på sned och korta, eleganta handskar. Glöm trolska 20-talsdressar. Få är tyvärr lika stilsäkra som Audrey Tautou och Vanessa Paradis.

 
Audrey Tautou


Vanessa Paradis