Modeanalys

...vid fel tidpunkt!

Ett gästspel av Roberto Cavalli på H&M kunde inte vara mer rätt. Även om jag personligen inte är så förtjust i hans huvudsakliga glammiga stil med starka färger, mönster, metallic och djurprints så tror jag att det kan gå hem hos en stor del av H&M-publiken. Nu svär jag i kyrkan, men många av Cavallis plagg kan i all sin praktfulla lyx se rätt billiga ut. Precis som H&M:s kläder ibland gör. Så långt allt rätt alltså.

Den stora frågan är bara varför H&M väljer att ta in honom i november, då, när  mörkgrå moln vilar över oss som ett tjockt täcke och vi bombarderas med ilsken småspik från himlen. Vid den tiden på året brukar i alla fall inte jag vara särskilt sugen på att klä mig i guldskimrande, fladdriga kreationer med hysteriska djurmönster. Nej, varje höst de senaste tio åren har jag drömt mig bort till tweed, ylle och manchester, baskrar, koftor och rejäla kjolar, grått, svart och brunt. Inte ens för att leva ut min längtan till varmare breddgrader har jag då velat ikläda mig plagg med italienaren Cavallis intensiva uttryck.

Nej. Det funkar inte för mig.

Jag kan tänka mig att en och annan pälsimitation smyger sig in i Cavallis H&M-kollektion, och görs det på rätt sätt kan jag säkert falla för det. I övrigt är jag tveksam. Om det inte bjuds på några större överraskningar har jag helt enkelt svårt att se att H&M:s kundkrets skulle vara mogen för detta i november.


Den vänstra outfiten ser prålig och billig ut. Kanske på en skidsemester i alperna, men inte i ett Sverige i höstskrud. Den högra är betydligt mer smakfull och klassisk och kan passa en höstdeppig skandinav.

Älgen är skogens konung och Paris är modets huvudstad. Eller? En vecka i Paris kan få den mest inbitna frankofil att tveka.

Välpolerade boutiquer radar upp sig längs Champs Elysée. Stora skyltfönster avslöjar prislappar som ger kreditkortet hicka. Kläderna innanför glasrutorna är en fröjd för ögat, men hur ser det ut där utanför?

Lacroix sida vid sida med Dior och Dolce & Gabbana.

Kanske ska parisarna inte beskyllas för turisternas brist på stil, men ser man inte sällsamt många magväskor guppa fram här? Och kepsar, t-shirts med tryck, flip-flops och oformliga jeans? De oformliga jeansen gör sig även parisarna skyldiga till. Gärna i kombination med en lite för säckig stickad tröja eller en urtvättad bomullstopp. Den festklädda parisaren har fastnat någonstans på 90-talet. Plastiga sandaletter med remmar och klumpig klack är en vanlig syn, precis som noppiga, smutsiga babydoll-outfits. Den stil parisiskorna vanligen lyckas med är den välklädda business-stilen. Men även här når man bara nästan fram. Kostymen har inte riktigt rätt passform. Skorna passar inte riktigt till.  

Magväskan - praktisk men förbjuden. Åtminstone i ovanstående utförande.

I Montmartre regerar den bohemiska stilen, och den går nästan inte att ha några synpunkter på. Det ligger på något sätt i begreppet att något plagg har lite sämre passform, att färgerna inte riktigt passar ihop. Men det ska förstås göras på rätt sätt. Turbaner, tunikor och trähalsband trippar fram nedanför Sacré-Coeur. En kakofonisk färgsymfoni av orange, smutsgult, neonrosa och turkos chockar det skandinaviska ögat.

Drömmen om den parisiska stilen är vacker - men den är inte sann. Glöm baskrar chict på sned och korta, eleganta handskar. Glöm trolska 20-talsdressar. Få är tyvärr lika stilsäkra som Audrey Tautou och Vanessa Paradis.

 
Audrey Tautou


Vanessa Paradis

Fashionistor har sedan krinolinernas tid slängt lystna blickar mot kakfaten. Pråliga klänningar i ljuvliga pasteller, förvillande tårtlika, tycks aldrig riktigt gå ur tiden. Än i dag står kvinnor brud i dylika kreationer. Något mer diskreta (?) är de populära smyckena med bakelse-berlocker. Ett exempel är Mi Lajkis Cupcake-halsband med en lockande muffin som hänge. Ingen har väl heller undgått halsbandet med hänge i form av en prinsesstårta av lera, som flera modebloggare producerat på löpande band. Klädesplagg med bakelsetryck är hett som Sahara och där är And Cake en finurlig och humoristisk trendsättare.

Paperbag-midjan är het, het, het. Den gjorde ett försiktigt intåg på förra vårens visningar, smög sin in i modebloggsvärlden i oktober-november förra året och har sedan förekommit flitigt denna vår. Like it or not - precis som med alla andra trender är den något den modemedvetna måste förhålla sig till.

Att just midjan står i fokus är inget ovanligt, placeringen av densamma är ett enkelt sätt att förnya silhuetten och skapa en ny look. Paperbag-midjan syns på långbyxor, shorts, kjolar, klänningar, jackor och kappor. Den kommer troligtvis att ha en blomstringsperiod under sommaren, men även förekomma under hösten då early adapters har hunnit tröttna på trenden, men övriga kommit ikapp.

Den rätta papperspåse-silhuetten skapas genom en oversized-midja som dras ihop med någon form av skärp. Skärpet placeras ofta där midjan är som smalast, för att sedan låta det överflödiga tyget vecka sig och pösa ut ovanför och under midjan. Byxbenen eller kjolen fortsätter sedan i samma vida oversized-format.

Silhuetten påminner dels om den som uppnås med ett par säckiga mjukisbyxor med resår i midjan, men också om 80- och 90-talets jeans med en bit av linningen synlig ovanför bältet. Ytterligare tydliga referenspunkter är chalvarbyxan, den traditionella afghanska byxan för män, men också föreställningen om en hemlös person som fått tag på ett par byxor i alldeles för stor storlek, men ändå kan ha dem tack vare ett rep som knyts runt midjan.

Blå mjukisbyxa, jeans med bred linning, afghansk chalvarbyxa, grå byxa med trendig paperbag-midja

Paperbag-midjan är ett roligt inslag i modebilden. Den skapar en lätt nonchalant stil, som kan vara sensuell på ett kravlöst, avslappnat sätt. Samtidigt kan vissa modeller av paperbag-midjan totalt förstöra de kvinnliga formerna och addera ofördelaktig volym till sektionen mellan höfter och byst. Då gäller det att hantera volymen. Kombinera gärna din paperbag med en något mer åtsittande skjorta, blus eller top, givetvis instoppad innanför linningen. Ett par höga, svårburna klackar kan skapa en skön kontrast till den i övrigt lediga stilen

Bloggandet växte fram under slutet av 90-talet som en efterföljare till nätdagböcker och personliga hemsidor, och slog sedan igenom på bred front under 2006. Bloggaren själv verkar i en tradition av skriftligt proffstyckande, likt de spalter och kåserier vi läser i dagstidningar och magasin. Skillnaden är att bloggen ger var och en med tillgång till en dator utrymme att uttrycka sina åsikter.

Modebloggen som fenomen måste ses och studeras i ljuset av modets betydelse. Medan kläder är något vi har för att skyla och skydda kroppen, är mode och stil ett av våra sätt att visa vilka vi är eller önskar vara. Modebloggen blir som en förlängning av detta - en möjlighet att uttrycka livsstil och tillhörighet för en större massa. Modebloggaren torde i allmänhet ha vissa narcissistiska eller exhibitionistiska drag. Trots allt är det få modebloggare som valt att vara anonyma. Modebloggarens drivkraft är inte sällan en önskan om att bli en förebild och stilikon, och några av de mer aktiva och populära bloggarna har fått uppdrag som modeller, skribenter och proffstyckare i media tack vare sitt bloggande. Ytterligare en drivkraft är förstås ett genuint intresse. Modebloggen kan säkert ersätta annan hobbyverksamhet IRL eftersom den i viss mån mättar samma behov. Bloggaren får utlopp för sina intressen och knyter kontakter med likasinnade.

Fyller då modebloggen någon funktion? Ur ett samhällsekonomiskt perspektiv gör den kanske det. En populär bloggare kan genom sina inlägg uppmuntra till konsumtion och modebloggen som marknadsföringsverktyg har upptäckts av flera klädkedjor och är inte att förakta. Sett ur ett mikroperspektiv får de bloggaholics som fastnat i modebloggsträsket sitt lystmäte stillat av alla de nya bloggar som föds varje dag. Om bloggaren är lätt exhibitionistisk lagd har kanske bloggläsaren ett lätt voyeuristiskt drag?

Efter en lång startsträcka är det nu dags även för mig att ge mig in i modebloggandet. Vad är då min drivkraft? Jag startar min blogg för att få utlopp för ett av mina stora intressen - mode. Jag tycker om att skriva och får genom min blogg en anledning att skriva andra typer av texter än dem jag producerar i mitt arbete. Om någon blir inspirerad av det jag gör här är det en bonus. Exhibitionist? Döm själva.

Min ambition är att skapa den intellektuella modebloggen. Jag önskar analysera och problematisera till synes triviala ting, såsom trender, stilar och fenomen inom modevärlden. Pretentiöst, visst, men efter att ha besökt otaliga modebloggar är det vad jag har saknat. Utöver det kommer jag att publicera dagens outfit och tipsa om sådant jag gillar och inspireras av. Någon gång framöver hoppas jag också hinna med en djupdykning i garderoben och fota och kategorisera alla klänningar, byxor, jumprar, kjolar, skor, koftor... På så sätt blir min blogg även ett verktyg för mig att hålla ordning på vad som egentligen döljer sig innanför garderobsdörrarna.